Först hade Svek ett sound färgat av techno men sakta men säkert blev tempot långsammare och housen mer tydlig. Idag är skivorna eftersökta och ljudbilden åter i ropet. Calle Dernulf mötte upp Jesper Dahlbäck för att höra hur han tänkte då.

Hur hittade Svek sitt sound?

– När Svek startade var jag inte alls inne på housegrejen. Men det blev ändå att jag över en natt kände ”Gud vad trött jag är på techno!” Jag gjorde lite grejer och Stephan var över i studion och lyssnade och hade en massa åsikter. ”Take this sound away, man. You don’t need it!” Han ville skala av för att komma fram till det minimala houseläget. Han var helt inne på soundet som Kompakt från Köln hade och jag gillade det också. Det blev lite att vi försökte apa efter de skivor vi fick tag på. I slutändan blev det ändå vår egen variant.

Vad fick ni för reaktioner?

– När Stephan gjorde ”Lords of Svek Vol 1” recenserades den i Mixmag. Då var det en massa folk som fick upp ögonen för oss i England och i Tyskland. De fula etiketterna från det lilla skivbolaget i Sverige var lite exotiska. Det gjorde att vi fick en massa spelningar och många trodde att vi var framgångsrika försäljningsmässigt men så var tyvärr inte fallet.

Lite senare gjorde du albumet ”Stockholm” som The Persuader. Hur kom det sig?

– Det kändes lite som en hommage till huvudstaden. Det var väl också de där åren som jag upptäckte staden på ett nytt sätt. Tidigare hade jag mest tagit mig mellan olika platser som från skolan eller till någon affär. När jag började ge mig ut i klubbstockholm fick jag en annan syn på staden. Vi fick spelningar runt om Europa och när vi sedan kom hem så insåg vi att Stockholm var en ganska bra stad att bo i.

– 1998 hade jag och Adam Beyer byggt upp en mer tekniskt avancerad studio och då ville vi ha nya utmaningar och började spela in riktiga instrument och göra det här djupa engelska balearic soundet som Idjut Boys gjorde. Framförallt hade vi ett musikaliskt inslag som skiljde sig från technon.

Vad känner du för låtarna idag?

– Jag får fortfarande önskningar om dem och det är många som tjatat om att jag ska göra remixer på ”What is the time Mr Templar” från första Persuader EPn. Nu försöker jag få Ricardo Villalobos att göra en. Jag vet att många upptäckt den genom att han spelat den mycket. Jag försöker locka fram honom med socker och pincett. Han har en lång historia och jag känner en tacksamhetsskuld till honom och med det argumentet tänker jag övertala honom. 

Din senaste EP heter ”Sommarmiffo”. Hur kom den till?

– Det som är roligt är att två av låtarna är tio år gamla. Det tror jag inte framgår. De gjordes lite i kölvattnet när Svek gick i graven. Då var det dags att gå tillbaka till det minimala housesoundet igen men det fanns inget bolag som jag tyckte det var värt att skicka låtarna till. De har legat och väntat i tio år men jag har samtidigt haft dem som hemliga vapen på spelningar så jag tycker att det är roligt att det ges ut nu på vinyl. 

Sommarmiffo kommer ut på nystartade bolaget 1:53.2 som drivs av Martin Kling som tillsammans med Payman Dehdezi håller i klubben 2:35.1 på Berns i Stockholm.

Text: Calle Dernulf