permalinkartiklarintervjuer2012-07-07 12:01

HNNY sötare än socker!

När Johan Cederberg gör musik under sitt, tills helt nyligen hemliga, alias HNNY utgår han krasst ifrån att ingen kommer att gilla det han gör. HNGR har pratat samplingar och hård machoestetik med musikproducenten vars lekfulla danslåtar och remixer paradoxalt nog går rätt in i hjärtat.

Olof Dreijer från The Knife spelade länge maskerad under sitt alias Oni Ayhun. ”Låtsasryssarna” i technogruppen Dmitry Fyodorov likaså. Och det ryktas att Stockholmsduon Boeoes Kaelstigen skickade pressmeddelanden poststämplade i England för att sprida bilden av sig själva som coola, brittiska musikproducenter. Att göra musik under pseudonym är inte ovanligt inom dansmusikvärlden, som ett sätt för att väcka uppmärksamhet.

Har du befunnit dig i musikbloggosfären på senaste är chansen stor att du stött på signaturen HNNY. En r&b-doftande singel här, en housig klubbremix där . Få har vetat vem som legat bakom ända tills nyligen då Stockholmsproducenten valde att komma ut ur garderoben via musikbloggen PSL. När jag ringer upp Johan Cederberg som HNNY heter till vardags, kommer han precis från ett möte med skivbolaget Hybris som släpper FAYE, ett annat musikprojekt som Johan är producent och medmusiker i. Men min första fråga om varför han har valt att köra på den hemliga stilen avfärdar han lite artigt och snabbt.

– I mitt fall har det aldrig handlat om att vara hemlig för hemlighetens skull. Allt började egentligen med att jag gjorde låten I want to know what love is och hade då inte en tanke på att släppa den under eget namn. Planen var att kalla den typ ”Mariah Carey remix” och släppa den som anonym mp3:a.

Johan började spela låten regelbundet ute på klubbar när han själv dj:ade och märkte snabbt hur den alltid väckte reaktioner. Folk kom fram och tyckte antingen att den var bra eller asjobbig. 

– Och det är den ju. Den är jävligt knäpp; konceptuell och dragen till sin spets. För mig påminner den mer om ett konstprojekt i musikform, än en traditionell dansmusikslåt.

Han berättar om en gång då brorsan till kompisen Victor Holmberg, som Johan driver musikprojektet Montauk tillsammans med, var ute och såg Kornél Kovács från skivbolaget Studio Barnhus spela. Brorsan reagerade när han plötsligt hörde den välbekanta Mariah Carey-remixen: ”Men det är ju Johans låt!”.

–Då kände jag knappt Studio Barnhus-killarna, men det visade sig att de avslutat varje set i ett halvår med just den låten. När de fick reda på att det var jag som låg bakom frågade Kornél direkt om de fick ge ut den. Och då behövde jag ett namn.

Axel Boman på Studio Barnhus har kallat din Mariah Carey-låt för en modern cover. Hur tänker du själv kring det?

– Att det stämmer rätt bra. Nu för tiden har gränserna suddats ut för vad som är vad inom dansmusikvärlden. Är det en edit, remix, sampling, mash-up eller cover spelar inte längre någon roll. Nu handlar det snarare om att komma runt copyrightskyddet och den som är mest kreativ vinner.

Ett problem med I want to know what love is, berättar Johan, är just att Mariah Careys originallåt är copyrightskyddad ”till tänderna” och det har därför varit svårt att sprida HNNY-versionen i mixtapes via Soundcloud och på nätet. När den gavs ut var det endast på vinyl och i begränsad upplaga.

 – Inom den här scenen är mycket av musiken fortfarande väldigt underground. Mycket släpps endast via limiterade bootlegs. Vi hamnar under radarn helt enkelt och kommer undan tack vare det. Det är svårare när det är på en kommersiell nivå, som med FAYE-projektet. Nyligen blev vi stoppade för att ha samplat delar av en känd, svensk poplåt i en av våra kommande singlar. Vi blev tvungna att börja om helt från början eftersom vi inte kom runt skyddet. Det var såklart jobbigt.

Det märks på din musik att du är intresserad av din samtid och populärkulturella utryck på ett sätt som många andra houseproducenter förkastar och tycker är larvigt.

Ja, absolut. Jag älskar att blanda in r’n’b och hiphop i mina låtar. Det tråkigaste som finns är den monotona housemusiken där en tjejröst sjunger ”get up on the floor” med dunka dunka-beats i bakgrunden. Då är det roligare med något som bryter av helt, som en sampling med Brandy & Monica. En låt som SHM:s ”Save the World” hade varit roligare att höra i en hårdrockskontext till exempel, tycker du inte? Det är kul när saker klaschar.

När vi börjar prata musikinfluenser dyker namn från den brittiska, samtida dubstepscenen upp, som Jamie XX, James Blake och Burial. Alla har ”gjort r’n’b-grejen” i flera år, menar Cederberg, och berättar om en av sina favoritlåtar Ghost Hardware var Burial har samplat Christina Aguileras Beautiful men gjort hennes röst sorgsen och mörk.

– Det finns en djup svärta i den låten som är fin. Jag vill att dansmusik inte bara ska innebära att hoppa runt och vara glad. Jag vill framkalla andra känslor också när jag spelar. 

Blickar du bakåt eller tittar du mest på din samtid när du gör musik?

– Det är svårt att säga. När jag gjorde Apricots (släpps om några veckor på Local Talk Red. anm) var jag väldigt influerad av både tidig 90-tals house och UK Garage. Men när jag gör egen musik försöker jag att koppla bort allting och inte tänka så medvetet. Idag försöker många producenter på den svenska housescenen bli kända genom att göra en ny Levels och kopierar stilen rakt av. Jag älskar också Levels men faktum kvarstår: den har redan gjorts.

Dansmusikvärlden och kanske framför allt housescenen upplevs av många som väldigt snäv med tydliga ramar och många regler. Känner du att du har några regler att förhålla dig?

– Jag har nog inga regler alls att förhålla mig till, svarar Johan efter lång betänketid. Men det handlar mer om en inställning. När jag gör musik så utgår jag nog krasst ifrån att de flesta inte kommer att tycka om det. Då blir jag friare i mitt tankesätt. Jag tänker inte på hur det kommer att mottas. 

Har den grundtryggheten att göra med att du är snubbe tror du?

– Givetvis. Jag får vara hur tramsig jag vill men jag vet att tjejer inom scenen inte tillåts vara det på samma sätt. Killar kan stå och vara aspackade under sitt set och mixa jättedåligt. En tjej granskas betydligt hårdare och måste alltid vara dubbelt så bra för att accepteras. Det här gör mig så förbannad att jag inte ens vet var jag ska börja. 

Jag får intrycket av att ditt namn och din rosa Puh-bild ett sätt att driva med den hårda machoestetiken inom dansmusikscenen?   

– Ja. Det är väldigt medvetet. Men det var rena turen att ett mjukt ord som hunny dessutom blev grafiskt snyggt om man plockade bort u:et!

HNNY är aktuell med två nya bootleg-edits som släpptes i veckan och som du kan lyssna på här. Speciellt för HNGR har HNNY dessutom gjort en mixtape som du kan ladda ned här. Idag, lördag, spelar HNNY på Trädgården i Stockholm. Inom kort släpps även hans kommande EP på Stockholmsetiketten Local Talk

Text: Kajsa Haidl